|
Historik
Hillefors grynkvarn är belägen invid Säveåns norra strand i Stenkullen. Anläggningen omfattar en grynkvarn, träränna och turbinhus, ett vattendrivet sågverk och elgenerator samt en benstamp. Dessutom fanns det en smedja och ett brygghus. Det har producerats havregryn, havrekli, havremjöl, benmjöl fram till 30-talet och sågade brädor. Kvarnverksamheten har bedrivits sedan 1800-talets slut men de nuvarande byggnaderna stammar i huvudsak från 1913 då verksamheten återuppfördes efter en brand. Själva kvarnbyggnaden är utformad i tegel medan ränna, såg och benstamp är byggda i trä.
Säveån har ett slingrande lopp. På sina ställen flyter den lugnt i breda fåror och på andra håll smalnar den och bildar forsar. Flera partier i ådalgången utnyttjades för slätter och bete. Där ån smalnar och bildar forsar finns talrika lämningar från äldre tiders vattenbruk. Flera kronokvarnar har sedan 1500-talet funnits vid bl a Knavrafors och Knavraström. Tullkvarnar och sågar fanns också vid Kusebacka, Hede, Gamlebo, Kullen och Ölslanda. Vid Kullen finns dessutom resterna av Sveriges första mekaniska bomullsspinneri, anlagt på 1790-talet.
Hillafors grynkvarn med fd såg och benstamp i Stenkullen är idag den senast nedlagda kvarnen i Säveån. Kvarnrörelsen började i liten skala 1899 och utökades efter hand för att 1947 vara utbyggd till nuvarande omfattning.
Egentligen startar kvarnens historia redan 1888 i om med att Andreas Andersson fick forsen i Säveån samt ett markområde avstyckat från Hunstugan. Det första dämmet i ån kom därmed att byggas. År 1894 stod den första riktiga dammbyggnaden klar. Den låg några meter uppströms den nuvarande och hade en fallhöjd på 2,22 meter.
Den första tiden var kvarnen en såg som drevs av ett vattenhjul.
År 1899 kom Fridolf Johansson in som delägare, farfar till den siste brukaren, då anlades också en vattendriven havregrynkvarn. I korthet går det till så att havren skalas, rensas och krossas till gryn. De första åren gjordes krossgryn men snart gick man över till ångpreparerade havregryn.
Vid sekelskiftet 1900 bestod verksamheten av en såg, en benstamp och en haregrynskvarn. I benstampen krossades ben till mjöl för att användas till gödning. Traktens bönder kom till stampen med kreatursben och fick dem stampade till mjöl. När hemslakten förbjöds blev dock stampen omöjlig att driva vidare och verksamheten upphörde på 1930-talet. Sågen togs ur drift 1965.
Åren 1905 och 1909 härjades grynkvarnen av bränder vilka troligen orsakades av gnistbildning från skalningen av havregryn som vi denna tid skedde med kvarnstenar. Kvarnstenarna byttes på 1950-talet mot s k slungskalare.
År 1913 var kvarnen återuppbyggd, denna gång i tegel och brodern Karl kom in i verksamheten. Anläggningen har sedan utökats genom tillbyggnad av norra och södra flygeln, 1929 respektive 1940.
År 1923 rasade den gamla kvarndammen vid en stor översvämning. Den återuppbyggdes 1924-25 till sitt nuvarande skick med en fallhöjd på 2,65 meter. Den består av en dammbyggnad med tillhörande bro för reglering av dammluckorna.
År 1947 togs den lilla elektriska kraftstationen på Säveåns södra strand i drift. Den ersatte en station från 1918, det är då samhället försågs med elektrisk energi. Under 1980-talets slut har åtgärder vidtagits för att effektivisera kraftproduktionen.
KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västra Götalands län,1990-11-26, Dnr 21-108-90
Sågen är den äldsta delen av kvarnen
Den första kvarnbyggnaden var i trä
Den första dammen som rasade 1923
Provisorisk bro efter raset av dammen
Arbete med den nya dammen och bron
Här ser man resterna av den gamla dammen när ombyggnaden av dammluckorna gjordes på 90-talet
länk
| 
